Jag minns när jag blev chef för första gången. Det var med både förväntan och ansvarskänsla jag gick till jobbet. Någon såg min potential, vågade tro på mig och gav mig chansen att leda.
I dag inser jag hur avgörande det var.
För något har hänt som gör att många arbetsgivare tveka att anställa unga och ge dem möjligheten att få jobba som chefer!
I vår rapport om nästa generations ledare framträder en tydlig bild: viljan finns, ändå görs alldeles för lite. 65 procent av cheferna tycker att fler unga borde ta plats i chefsskapet. Samtidigt är det bara 7 procent av företagen som faktiskt har en tydlig ambition att rekrytera unga chefer.
Vad signalerar vi egentligen till nästa generation? Att de behövs, men inte riktigt än. Att potential är intressant, men erfarenhet väger tyngre. Att vi vill ha förändring, men helst utan att förändra något.
Den privata tjänstesektorn sysselsätter omkring hälften av alla som arbetar i Sverige och en stor del av oss leder i bolag med globala ägare, internationella ledningar och beslut som fattas långt utanför våra gränser. Behovet av fungerande chefsförsörjning är redan stort och kommer att öka. Ändå väljer många organisationer att vänta.
Det är kortsiktigt. Frågan är ju inte om unga saknar erfarenhet. Frågan är hur de ska få den – och hur de ska orka med den när de väl är där.
För att unga chefer ska kunna ta plats räcker det inte att rekrytera in dem. Uppdraget måste också gå att hålla i. Hållbara chefer handlar om strukturen runt rollen: stöd, gränser, mandat och någon att luta sig mot när det blåser. Bär man ansvar för andra människor måste man få veta att man inte står ensam.
Det är därför fackförbund för chefer spelar roll, ett kollektivt skydd för en yrkesgrupp som annars förväntas klara sig själv.
Att vilja se fler unga chefer räcker inte. Det kräver beslut, prioriteringar och en struktur som håller över tid. Annars står vi med samma problem om tio år, men med ännu färre som vill ta steget.
Den 26–28 maj håller Ledarna kongress i Norrköping. Jag kandiderar till Ledarnas förbundsstyrelse för att jag vill se ett Ledarna som tydligare driver frågor om hållbart ledarskap, chefsförsörjning och åldersnormer i arbetslivet.
Vi behöver ett arbetsliv där kompetens väger tyngre än ålder – och där fler chefer både vågar ta steget och orkar stanna kvar. Samtidigt måste Ledarna fortsätta utveckla det som är kärnan i vår roll som facklig organisation: starka företrädare, skickliga förhandlare och ett tydligt stöd för chefer genom hela arbetslivet.
Lorri Mortensen Mates, ordförande Ledarna inom privat tjänstesektor (LPT)
